vikomfraningenstans

är jag chockad?
-ja.
är jag smått oförstående?
-yes.
är jag ledsen över att kläderna är slut?
-nej.
har jag tänkt skriva ett blogginlägg och förklara svaren på de ovanstående frågorna?
-okejdå.

När jag först fick höra om Lanvins sammarbete med H&M så började jag fundera på hur de egentligen tänkt. Visst, jag håller med alla som tycker att det är en otroligt rolig idé och att det är kul med något nytt, men, Det här med klänningar som i princip lika gärna kunnat vara enbart h&ms kreationer (utssendemässigt) men faktiskt är gjorda i ett sammarbete med en designer och kostar därför en tusenlapp mer, kändes inte riktigt som något som h&m skulle tjäna på. När jag tänker på H&M så tänker jag, snygga plagg, av relativt bra kvalité som en vanlig tonåring, som jag, inte blir ruinerad av att köpa, utan priserna ligger runt 100-300 kr.  När H&M sedan kommer ut med "märkeskläder" så känns det som att den vanliga H&M-kunden som köper vanliga vardagsplagg för ett bra pris inte precis skulle dras till att betala den där extra tusenlappen. Roligt nog så motbevisar bilden ovan den teorin!
Det är alltid kul när nya saker och idéer blir till succéer och den här idéns framgång blev jag förvånad över, vilket nästan gjorde det hela ännu roligare.

/Holmberg